Jag har tänkt på det här ett tag. För mig betyder erbjudande att något exceptionellt billigt eller bra säljs just nu, att det inte har sålts i det formatet tidigare och att det inte kommer att stå på den där skylten nästa gång jag går förbi den; för mig är ett erbjudande något som inte kommer igen och som man måste passa på för att få ta del av. Men så är alltsom oftast inte fallet; min språkuppfattning och det bruk som jag möter i reklamsyften går här isär.
Vad beror det på att ord urlakas på det här sättet? Hur kommer det sig att en reagerar på att ord missbrukas? Jo! Precis som modeord och svordomar så leder frekvent användning av språkliga drag till en devalvering; använder en ett värdeladdat ord tillräckligt mycket så förlorar det sin tyngd. Till slut tappar det sin ursprungliga betydelse, förpassas till andra funktioner, genomgår ett större eller ett mindre semantiskt skifte. Erbjudanden blir till vardagliga koppar kaffe med bulle och när nästa affisch trycks heter det supererbjudande. För trettio spänn får vi då en kopp kaffe, bullen kommer med en femma extra och jag kommer fortfarande tycka att det är fascinerande hur jag inte kan använda "fula ord" utan att låta löjlig, eller gubbigt gullig.
Järnspikars!
Inlägg
2 kommentarer:
Är användandet av "en" ett sätt att försöka komma undan "man"?
@Lovisa Språkpolisa: Komma undan skulle jag inte säga men nog är det en medveten neutralisering av det personliga pronomenet. Läser man Jämställt språk så kommer Karin Milles med några kreativa rekommendationer och jag har fastnat för den här eftersom den redan finns i vissa dia-,socio- och idiolekter. Det är alltså inte mitt påfund men nog är jag en av få som vågar än så länge. Vågar du? ;)
Skicka en kommentar