En riktig Stockholmare?

Härom dan gick jag en sväng i Stockholm för att njuta av vårvädret, från jobbet till Liljeholmen, för att passa på medan tillfälle gavs. Vädret var strålande och jag kände mig likadan - full av energi. Jag vet inte om riktiga Stockholmare håller på så, går mellan platser, men jag är inte riktigt Stockholmare än. Min inställning till tid och avstånd har inte riktigt justerats. Fortfarande lever jag kvar i mitt alnöitiska tankesätt, min norrländska världsbild av att alla sträckor i stan kan gås eller cyklas -- bara solen skiner eller det är kallare att vänta på bussen än att gå en hållplats. Härom dan sken solen. Den sken på Drottningatan, i Gamla stan och på Söder, på väg över Årstabroarna vid Sjövikskajen och slutligen Liljeholmsvägen. Kanske sken även jag, som en riktig Stockholmare?