Nära, så nära

Åh så nära det var idag! Det var riktigt nära att den frustration som byggts upp under dagen, som runnit ut i fingrarna, som i frenetiskt knappande cynism flödat över tangentbordet, fick sitt utlopp i en entertryckning. Det var millisekunder bort att jag tryckte till, att den råa sarkasmen tog överhanden, att jag tappade fattningen officiellt.

Men det gjorde jag inte. Den tillfredställelsen fick inte det behovet idag och jag slipper ha dåligt samvete imorgon. Istället kan jag lugnt konstatera att det gick över. Jag vann kampen över mitt förnärmade inre och den misslyckade kommunikatören på [gissa bolaget] kan ovetandes öppna sin mejl imorgon. Där kommer hon att utläsa tomhet. Niente kommer det att stå! Och mellan nu och då har jag hunnit njuta i Tango, läsa mig till sömns och stjälpa i mig dagens första kopp kaffe. Najs!